2014-01-27 | 04:50:21

Random saker jag kände för att klämma ur mig

Just nu är mina värdföräldrar "out-of-state" och jag och lilleman are rocking it alone i några dagar. Snön kom för ca en vecka sedan till Maryland och skolorna var stängda tre dagar förra veckan och resterande två började de två timmar senare. Jag själv har aldrig varit med om att skolor stängt för väder,  speciellt inte för 10 cm snö.
 
Men jag kan ändå förstå varför de får sådan panik här. För det första så är det ovanligt att de får så här "mycket" snö om ens något över huvud taget så de är inte så vana vid att köra i snö. Sedan är det mot lag att ha dubbdäck eller kedjor. Det enda man får ha är allrounddäck och det är de jag kör med och det är väldigt halt. De har inte tillräckligt med plogar för att snabbt kunna ta hand om snön. De har heller inte lika många brunnar som vi har så när snön en varmare dag smälter, så hinner inte vattnet rinna undan i tid och fryser sedan till under natten och då är det som att köra på en isbana nästa morgon.
 
Nu har jag varit i USA i 11 månader och 2 veckor och när jag kom hit var det bara några veckor ifrån att bli vår så förhoppningsvis försvinner det här vädret snart och den vackra våren kommer tillbaka (älskar våren här!!).
 
På tal om hur länge jag har varit här, det är helt sjukt hur fort tiden faktiskt går... Utan att låta som en klyscha men det är sant!! Och jag känner nu att förlänga med 6 månader var rätt beslut för mig, jag känner mig inte redo att åka hem alls. Jag saknar givetvis min familj och vänner så otroligt mycket och jag saknar att vara hemma, inte göra något särskilt men att bara vara där. Samtidigt vill jag inte åka härifrån, det skulle vara så mycket bättre om båda ställena kunde vara på samma ställe. 
 
Jag är så otroligt tacksam över min otroligt fina värdfamilj och lilleman, över alla mina underbara vänner här. Och sen såklart över hur snälla min familj och mina vänner är som stödjer mitt beslut att stanna, även om de hellre har mig hemma.
 
Snart har det gått ett år och då är det bara 6 månader kvar... Det är svårt att förstå.
 
Jag och tjejerna på nyår, en skämtbild såklart (mormor).

Kommentarer;
Birgitta Grefberg

Bilåkandet låter skrämmande! Ta det lugnt eller promenera!!!!! "Bara" sex månader! --- det är faktiskt "bara" 7 månader vilket gynnar dig en hel månad. Det blir vår och det blir sommar och skolorna hinner börja igen!!!!! Ha sju underbara månader! Kramar till 1000.

2014-01-27 kl. 18:41:17
Anna-Beata Grefberg

Emma, jag är så stolt över dig och glad för att du är glad. Jag förstår precis vad du menar när du säger att du önskar att bägge ställena skulle vara på typ samma plats. Jag önskar givetvis som din mamma att du var hemma men jag är glad över att du är lycklig där du är och jag förstår att du inte är redo. Jag stödjer dig i alla dina beslut. Jag älskar dig .

Felicia

Hallå hallå! Minns du mig? Dina gamla flygarkompis från Sverige! Det var ett tag sedan jag tittade in på din blogg. Herregud, kan inte fatta att vi snart har varit i USA i ett helt år! Helt sjukt! Jag lämnar Boston om 6 dagar och åker till Kalifornien och San Francisco, och jag åker hem om till Sverige om exakt en månad! Hoppas dina kommande 6 månader blir lika bra som de 12 första! Ville bara skicka en liten high five för oss båda för att vi är awesome! Ha det bra! Kram kram / Värmlänningen med ett hjärta i Boston!

2014-02-06 kl. 03:08:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback