2013-02-08 | 19:00:00

Min värdfamilj

När familj #2 skrev till mig så kändes det rätt från första meningen de skrev. De är en familj på 3 (mamma, pappa och ett barn) som bor en bit utanför Annapolis. Mamman är Svensk, pappan är Amerikan och pojken på 6 år är från Nepal. Vi skypade och mailade och bestämde oss för att matcha.

2013-02-07 | 23:52:17

Välkommen till mitt äventyr!!

Jag har bestämt mig för att starta den här bloggen för dela med mig av min resa som Au Pair i Annapolis under ett år. Sedan ville många av mina vänner veta vad jag kommer att göra där på andra sidan jorden, och det finns väl inget bättre sätt att dela med sig än att skriva om det? 
 
Istället för att göra ett massivt inlägg med en gång som förklarar hela resan fram till nu så gör jag lite i taget, och jag tänkte börja med organisationen och matchningen. 
 
Den 11 februari i år kommer jag flytta till Annapolis, MD, USA. Det hela började med att jag påbörjade en ansökan hos organisationen "Cultural Care", men slutade ganska snart eftersom det inte kändes som om det var rätt organisation för mig och jag fick inte det stöd jag behövde. Istället bytte jag till "Skandinaviska instituet". Den här organisationen kändes helt rätt från början och jag har haft en och samma person med mig hela vägen fram till nu. Det var mycket papper, uppgifter och möten att boka in men Skandinaviska institutet har hjälp till med allt och det är en organisation jag verkligen rekommenderar!
 
När alla mina papper, uppgifter och möten var avklarade, uppladdade och ifyllda var det bara ett moment som återstod och det var matchningen. Det är jättesvårt att förklara hur nervös man känner sig i den stunden. "Kommer någon skriva?" "Tänk om ingen skriver" , "Tänk om min ansökan inte är tillräckligt bra". Men tack vare Skandinaviska Institutets hjälp hade jag fått ihop en bra ansökan som jag mig ett svar bara efter 5 dagar!
 
Den första familjen som skrev var en familj med 3 st tonårspojkar som bodde en timma utanför New York City. Denna familj var jag tvungen att tacka nej till för jag kände att jag hade för lite erfarenhet av just tonårspojkar och att en annan Au pair skulle passa dem bättre.
 
Två veckor efter att jag tackat nej till den första familjen, så hörde familj nummer två av sig (började bli lite nervös där emellan). Det var denna familj som jag sedan matchade med och de bor här: